onenovella.blogg.se

Jag är precis klar med dagens jobb. Sista kunden går och jag tar mina grejer. Säger hej då till alla och börjar gå hemmåt. Jag behöver snacka med Zack, Jag har inte äns hunnit att tacka honom för att jag fick hjälp efter smällen.

Lindsey. Jag önskar att hon inte sakt så.. Jag kanske överreagerar lite... Jag stannar utanför starbucks. Känner för en kaffe. Om jag ringer Zack så kan han ju komma hit. Bra ide, jag tar upp mobilen och ringer honom. Han säger "Självklart" Och vi lägger på. Jag går in och sätter mig och väntar på Zack. Efter ungefär 5 minuter står vi och beställer. Jag tar bara en kaffe och han med. Vi går och sätter oss vid ett bord närmast fönstret. "Hur mår du?" Frågar han och dricker sedan av sin kaffe. "Jo det är väll bra, förutom att jag höll på att få sparken idag och att jag fortfarande är besviken på Lindsey.." Säger jag och ler. Han skrattar lite lätt. " Det låter ju jätte bra, varför höll du på att få sparken?" Frågar han och jag berättar. Han pratar lite om Chloé och jag lyssnar förstående. " Hur är det med Lindsey nu då?" Frågar han och tittar nyfiket och stödjande på mig. "Sådär.. Jag saknar henne och vill inte bråka. Men hon gjorde så jag kunde ha gjort mig riktigt illa. Det kunde ha blivit värre. Kunde slu "tat med mord. Seriöst.. Vad tycker du att jag ska göra? Det kanske bara var för att hon var berusad.. Ska jag förlåta henne?" Säger jag snabbt med gråt i rösten. Han tar min hand som ligger på bordet. Han håller om den och säger. "Det blir bra, jag ska snacka med henne. Hon har gjort så att du gråtit och hon lär ångra sig rejält. Jag vill inte att du ska riskera att bli sviken en gång till. Jag tycker du ska gå vidare. Du bör få en riktigt bra förklaring och ursäkt innan du förlåter henne. Du gör som du vill men du ska veta att jag alltid kommer finnas här vid din sida. Jag älskar dig och det vet du. Jag skulle aldrig få för mig att göra illa dig. Även om jag var berusad. Jag lovar att jag ska snacka med Lindsey. Ingen får göra sådär mot dig. Okej?" Jag ler nu. Han är så fin, den bästa vännen man kan ha. Han har rätt. Hon är skyldig mig en rejäl ursäkt. " Tack.. För allt." Säger jag och håller om hans hand. "Det blir bra" Säger han igen, vi dricker upp och reser oss. " Ska du med hem?" Frågar jag honom när vi står utanför starbucks. "Nej, jag ska göra ett ärende. Kommer hem sen, kanske klockan sju." Han kramar mig och går. Jag tittar på klockan, fem. Ensam i två timmar. Då får jag en ide. Jag ska överaska honom med middag och lite saker. Han förtjänar det.

 

Jag var helt klart påväg hem till Lindsey. Förbannad. Hon får inte göra sådär mot henne. Lexie förtjänar en ursäkt. Jag står nu utanför Lindseys dör. Argt knackar jag på. Efter en minut låser någon upp dörren och öppnar den. Snabbt skriker jag rakt upp i hennes ansikte. "Du låter henne vara! Hon har inte gjort dig ett skit! Du är skylldig henne en ursäkt! Fattar du hur ont det gör att se henne gråta? Av att hennes så kallade vän orsakat det!" Jag ser hur chockad hon blir av mitt `Utbrott`. " Ursäkta mig Zack. Jag trodde vi var vänner? Skrik inte åt mig!" 

 

Det syns verkligen att hon är modell. Snygg men sååå ytlig. Det var ju sant. Vi var vänner. Fast ända gångerna vi träffades var med Lexie, aldrig själva. "Förlåt om jag skrämde dig... men du sårade Lexie.. Och hon förtjänar det bästa. Vi var vänner, men så länge som du är taskig mot min bästa vän.. Så är vi verkligen inte vänner."

"Men herregud, klart jag förstår dig.. Jag var berusad, jag ångrar mig men jag kan inte spola tillbaka tiden?" Frågar hon och ler. "Jag fattar inte hur du kan le, det finns ingen lycka i det här. Följ med mig och be om ursäkt.  Prata med henne. Jag klarar inte av att se Lexie ledsen pågrund av dig. Du är bättre än det här, jag vet det. Lexie vet det, du vet det. Du kanske bara behöver förklara dig. Inte på via telefon. Då slutar det med att ni lägger på." Jag suckar. Kanske lite fjantigt att jag tvingar henne att följa med men Lexie.. Hon förtjänar allt det bästa.

"okej, jag kommer. Vänta jag ska bara fixa till mig lite." Säger hon och går in. "Vi åker nu. Följ med och fixa det här eller stanna. Jag ger dig en möjlighet. Ifall du stannar så kan du glömma att jag låter dig träffa henne igen!" Ropar jag till henne. Hon vänder sig om och suckar. Hon tar på sig sina skor och låser. Vi åker hem till mig under tystnad.

 

Jag har gjort en fin middag och städat lägenheten på ungefär en timme. Nöjd sätter jag mig i soffan och börjar att zappa mellan kanalerna. Jag hör hur dörren lås upp och jag hör hur han kommer in i hallen. "Hej!!" Ropar jag glatt och ställer mig upp. Jag går ut till hallen men stannar där som i en chock. Inte bara Zack. Nej såklart han och Lindsey. "Hej!" Säger han och kramar om mig. Sedan går han in på sitt rum och stänger dörren. "Vad vill du?!" Frågar jag surt. När hon böjer sig ner för att ta av sig skorna hejdar jag henne. "Ingen ide. Du ska ändå gå nu. "Säger jag stöddigt och pekar mot dörren. "Snälla kan vi prata?" Frågar hon och ler svagt. Jag känner mig sårad när hon säger så. Men visst. Lite prat går väll bra. "Prata på." Säger jag och lägger armarna i kors. Hon tar ett steg närmare mig och jag backar. "Förlåt mig. Jag var berusad. Snälla förlåt mig!" Ber hon. Jag suckar.

"Så lätt kommer du inte undan om du trodde det."

"Men vad vill du att jag ska göra? Vi är bästa vänner. Och Bästa vänner förlåter varandra", " Vi var bästa vänner." Rättar jag henne. "Jag kunde ha dött om han inte hejdade sig. Om inte Zack och Zayn hjälpt mig hade jag kanske inte varit här nu." Fortsätter jag. "Men jag sa två ord. Plus att jag trodde att du ville förstöra mitt förhållande!" Säger hon och ser ledsamt på mig. " Orden var: Slå henne. Varför skulle jag förstöra ditt förhållande? Varför? Jag skulle aldrig göra så mot dig!" Jag suckar. Hon hade rätt, det var bara två ord. Men dom orden sårade mig rejält. "Vet du hur ont det gör i mig? Nej det gör du inte. Dom två orden. Man säger inte så till sin bästa vän." Säger jag och hon sträcker sig efter mig. För en kram. "Tyvärr, sista jag vill ha är en kram." " Snälla förlåt mig Lexie.. Jag lovar att jag inte gör om det. Jag ska inte. Det blev missförstånd. Jag trodde du ville förstöra min relation! Snälla!" Ber hon. Jag suckar för kanske sjunde gången. "Okej, jag förlåter dig. Men vadå? Jag kommer inte lita på dig så att du vet det." Säger jag bestämt. " Jag vet, jag förväntar mig inte att du ska lita på mig nu till 100% Häller. Men snälla, ge mig en till chans. Jag saknar dig." hon har ju rätt. Jag saknar henne också. Jag går fram till henne och ger henne en kram. " Jag saknar dig sjukt mycket jag med och jag ger dig en till chans. Men sumpar du den. Då.. Då vet jag inte vad jag gör!" Säger jag när jag kramar henne. "Det är nog bäst att du går." Säger jag och går in på mitt rum. 

 

Jag hörde allt dom sa genom dörren. Kändes bra, jag går ut till Lindsey som står med ett leende men man ser att det inte är hennes riktiga fina leende. "Hur gick det?" Frågar jag och hon tittar upp på mig. "Bra.. Antar jag, tack. För att du fick hit mig." Säger hon. Och jag tittar på henne utan något ansiktsutryck. Hon sätter på sig sina skor och jag öppnar dörren till henne. "Jag går då, hejdå." Säger hon och börjar gå mot trapporna. "Vänta Lindsey." Säger jag och hon vänder sig om. "Ja, vad? "Frågar hon och ler. "Hon ger dig en till chans, det är stort av henne. Hon ska inte behöva det. Men jag lovar dig, Om du får henne att gråta en gång till så... Slutar det illa med dig." Hon tittar på mig stelt och nickar. "Förlåt.." Säger hon och går ner för trapporna

 

___________________________________________________________________________________________

Sååååådäääär, förlåt mig för sämsta uppdateringen. Men jag har bestämt mig att börja igen nu, hoppas ni inte är för sura på mig! Jag kommer köra varannan dag nu hade jag tänkt. Men vill ni ha en varje dag måste det bli 3+ kommentarer. Älskar er så sjukt mycket! Kommentera och sprid!!!!! Ni är bäst, tack ni som stannat. Nu lovar jag, nu börjar jag igen, har insperation och får mer om ni kommenterar! Love you :*