onenovella.blogg.se

Tidigare: 

- You love Perrie, why did you do that? Säger jag och tittar in i hans ögon.

- I dont know... Im so sorry Ashley. So sorry. Svarar Zayn fast det var inte det jag ville ha som svar.

- Thank you, Harry hates me now. Jag tittar mot dörröppningen och där står Molly. Hon ser att jag tittat upp på henne och springer mot mig.

- Varför gjorde du så? Jag trodde du ville vara med Harry inte Zayn. Säger hon och  nu är det hon som kramar om mig. 

- Han kysste mig, jag vet inte varför jag inte sa emot. Jag kan inte säga nej, där har vi problemet. Säger jag.

-I'll go looking for Harry, I'm so sorry. Säger Zayn igen och går där ifrån. Dom andra hade också gått efter Harry.

- Gumman. Han förlåter dig säkert. Ni är inte äns ett par än och ni har bara kyssts några gånger. I alla fall vad du har sagt till mig. Säger Molly och blinkar med ena ögat.

- Det här är inget att skämta om. Jag tänker inte gråta något mer. Det här är mitt egna fel. inte hans.

- Förlåt men han är säkert kär i dig och tog det ganska hårt men jag lovar att han kommer att förlåta dig. Lita på mig. Du skulle väll bli ledsen om du såg Harry kyssa mig? Det är ju samma sak. Harry ser det som sin bästa kompis Zayn kysser Ashley, hans tjej. Du fattar va?

- Ja... Jag önskar bara att jag sagt ifrån.. Men gjort är gjort. Jag måste hem... och det är nu. Jag vill hem. Säger jag och försöker hålla tårarna borta

- Okej men Harry skjutsade hit oss, ska jag ringa en taxi? Frågar Molly och jag nickar. " Du kanske borde prata med Harry, du kan inte bara dra. Det skulle vara ännu dåligare av dig. Gå och prata med honom du" Fortsätter Molly. Hon har rätt det kanske jag borde göra. Fast jag vet inte om jag vågar. Jag skulle ha sprungit efter honom på direkten. Alltid jag. Ååå

- Okej jag går och pratar med honom.,

 

Jag ställer mig upp och går ut ur rummet. När jag kommer ut ser jag att alla sitter i soffan och tittar på Zayn som ringer någon. 

- Were is Harry? Frågar jag lite snyftande.

- He went home. He went to the car. Now we are waiting for him to answer the phone. How could you do that? He really likes you! Säger Liam besviket.

- It's my fault, it's not her fault. I did it. Säger Zayn som försvar.

- Oh, stop.. Jag går in till sovrummet igen och tar tag i Molly och drar henne emot hallen.

- Vi ska hem nu, då menar jag nu. Brister jag ut.

- Okej, ta det lungt. Jag tar på mig mina skor och går ut med Molly i hack i häl. Hon hade precis beställt taxi. Jag tar upp min mobil och ringer Harry. Några signaler går fram men sen tutar det upptaget. åh, jag bestämmer mig för att skicka ett sms.

" Im so sorry, it was Zayn. I realy like you Harry. Please call me! xx Love Ashley" Molly hade rätt, vi är inte officiellt ihop men ändå. Jag tänker inte låta honom gå. Never. Jag sjunker ner på trottoaren och sätter mig på vägen. Jag bryr mig inte om hur jag kommer se ut i röven när jag går härifrån, det jag bryr mig om är att jag gjorde fel. Stort fel. Jag provar att ringa igen. Nu tjuter det upptaget på direkten. 

Jag pallar inte. När allt började bli bra igen. Igen. Alltid något som kommer ivägen för mig. 

 

- Så, taxin är här nu. Vi hoppar in och vi sitter tysta hela vägen hem. När vi kommer upp säger Molly:

- Allt kommer bli bättre. Jag säger det ofta men du vet att det är sant. God natt nu hjärtat, vill du att jag ska sova hos dig? Jag nickar utan att säga något och vi går och lägger oss på direkten. Molly tar bort sitt smink och borstar tänderna. Jag orkar inte så jag ligger i sängen i Harrys tshirt som jag inte gav tillbaka när jag sov över där. Molly kommer och lägger sig brevid mig.

- Du vet väll att du är bäst? Frågar jag henne och hon ler. Vi ligger ansikte mot ansikte.

- Ja det vet jag, god natt nu bästa vän. Jag är här. Han förlåter dig. Säger hon lugnande och ler. Han förlåter mig. Det kan man ju hoppas på. Jag känner att mina ögonlock blir tunga och jag somnar.

*
*

Jag vaknar av att det plingar på dörren. Jag märker att Molly inte ligger brevid mig och jag bestämmer mig för att gå upp. Först går jag in i köket för att se om Molly är där men det är hon inte. Det ligger en lapp på köksön. Jag tar upp den och läser: " Jag går ut på en promenad, kände för det. Finns nästan inget att äta till frukost så jag köper det också, puss xx". Okej vem är det som ringer på dörren? Har hon låst ut sig själv eller? Jag skrattar för mig själv. Med ett leende går jag mot dörren och låser upp. Där står ingen mindre än självaste Zayn Malik. Mitt leende dör snabbt och jag kommer ihåg vad som hände dagen innan.

- Hi.. Säger jag utan att titta in i hans ögon. Jag tittar ner på mina fötter.

- Look at me. Im realy sorry, i cant sleep. I cant eat. I cant do anything before i fixt this. Do you understand? Säger han och tittar på mig. " Sorry, Hi."

- Have you told Perrie? Frågar jag och tittar på han oroligt. Nej, Perrie. Min vän. Fan.

- No, but i have to soon. I dont know what to do. Please can we do this together? Like friends? Please Ashley.

Frågar han. Jag vet inte, helt ärligt. Nej, jag vill inte vara vän med honom. Jag vill inte ha någonting med honom att göra efter det han gjorde mot både Perrie, mig och Harry. Visst jag kysste honom tillbaka men det är inte samma sak. Jag vill inte vara vän med honom.

- Okay. Säger jag helt otippat och ler ett fakesmile.

- Thanks Ash! Säger han och försöker krama mig.

- My name is Ashley and we should probably not hug each other. Okay? Säger jag.

- Okay, thanks anyway Ashley.

- We fix this together.

- Come on, we drive to Harrys house. We fix this together. Säger Zayn och ler. Jag tar på mig mina converse och vi åker hem till Harry. När vi är utanför hans hus plingar vi på. Tillsamans. Jag har en känsla av att det här inte går bra. 

_________________________________________________________________________________________

Sådär, förlåt för sen del. Men det ska jag igentligen inte be om ursäkt för. Dåligt med kommentarer. Snälla kommentera vad ni tycker och vad ni vill ska hända.